Rikardshus

24.07.11

När man vaknar på söndagar i Norge så känner man direkt att de är just söndag. Allt är så stilla och tyst.....å ja, de är inte bara för att man går upp ca 06.00 :). De är nu ca sju år sedan som jag flyttade till Norge. Från den första söndagen som jag upplevde i lusekofftornas land fram tills idag har jag känt denna stillhet och idag kändes den extra mycket. 
Jag kan inte riktigt få grepp om de som har hänt detta fantastiska land. Jag kan inte förstå eller ens i närheten tänka mig hur de anhöriga till offren har de. 
När jag sitter här i Bodö och tänker på allt som hänt. Så ser jag plötsligt att jag har en vän på facebook, känner honom inte jätte bra men har tränat handboll med honom ganska många gånger.......nu verkar de som att han är en av dem som har blivit skjuten på Utöya. :( 
Detta bevisar bara att ALLA "känner" någon som har blivit drabbad av detta. När ett så lite land som Norge med sina fem miljoner invånare mister så många människor så sörjer alla.
När Lisa och jag idag satt och kollade på minnesgudtjänsten från Oslo domkirke så känndes allt bara helt oviktigt. Så när Norges statsminister Jens Stoltenberg håller sitt tal så hör man hur folk bara bryter helt samman i gråt och även Jens ögon tårfylls och rösten blir darrig. De är nog de värsta och mest känsloladdade tal som jag har hört på väldigt väldigt länge. :(

Men denna dagen har ju faktiskt haft mycket bra saker i sig oxå :)
De två mest värdefullaste människor som finns på denna jord har idag tagit ett minikörkort hos Pelle Politibil :).
Helt underbart å se....sen har jag fått i mig lite fisk och så till dagens andra höjdpunkt......Rikard "kladdkakan" Olsson har just fått i sig en stor portion med IS och kladdkaka :). De takkar vi för och ser med glädje fram emot morgondagens träningstart med Bodö Håndballsklubb :) .....

Hur skall detta gå....

Den som lever får se!

-Rikard.